Under ett av de första seminarierna pratade vår Per om Street Photography och hur man hittar det avgörande ögonblicket. Det speciella ögonblick då man lyckas fånga något som inte bara är intressant för en själv utan också intressant för andra. Ett ögonblick som är värt att förmedla vidare.
Jag själv som gillar att ta hemmafoton kan endast tänka tillbaka på alla de bilder som jag mången gång muttrat över att de inte lever upp till de förväntningar som man hade på dem. Det finns så mycket som kan gå fel, ibland har man varit för snabb på handen, man kanske inte har haft tillräckligt ljus eller så har det varit för mycket.
Om man får lov att använda sig av en alldeles för förenklande jämförelse kanske man kan säga att entomolog (insektssamlare) måste vara i rätt ögonblick vid rätt plats för att öka chansen att fånga det som de är ute efter. Vad som faktiskt fångas beror på vilken typ av verktyg som används. Fotografen måste få ögonblicket att se okonstlat ut. Ett ögonblick som har valts, en vinkel som valts, en blixt som valts (eller inte valts) och ett objektiv som valts av fotografen. Detta resulterar i en enda avbildning genom ett litet titthål av verkligheten. Detta måste vara en del av vad som göra fotografi till ett konstnärligt hantverksyrke vare sig man tar bilder för sig själv eller åt ett företag.
Hur gör man då för att komma närmare det avgörande ögonblicket? Som amatör kan jag endast föreställa mig att det är erfarenhet och reflektion över sina bilder som kan föra en närmare till det rätta ögonblicket. En bra bild måste antagligen filtreras genom ett ofantligt antal bilder som måste sorteras bort för att de av olika anledningar inte riktigt lyckades fånga just det är ögonblicket. Även om man hittar just det där ögonblicket som man söker efter så är det inte alls säkert att man lyckas med konsten att på ett tillfredsställande sätt lyckas fånga det.
Just detta ögonblick är något som jag har haft mycket svårt att finns i Göteborg. Trots att kameran har funnits med mig vart jag än gått har jag inte tyckts kunna finna något som jag känt för att dokumentera. Däremot tycks jag finna ett flertal av event som jag vill dokumentera så fort jag söker mig till andra platser. Dock tror jag inte att detta är något som har med just Göteborg att göra. I en genomgång av mina bilder som jag var nöjd med har jag tagit under stunder då jag varit med nära och kära. Även bilder på inanimata objekt tycks bli bättre när jag fotar tillsammans med vänner och bekanta. Kanske är det jag som får en personlig koppling till bilderna vilket göra att jag uppskattar de mer. Om så kan jag bara hoppas på att jag med bilderna lyckas förmedla de känslorna vidare.
Jag kan tänka mig att de elever som uppmanas att producera kreativt material under lektionstid utsätts för en liknande situation. Det kan upplevas mycket frustrerande att inte lyckas med att skapa någonting kreativt när man har en utomstående press som motivation. När jag själv som lärare ber elever att skriva en dikt eller en novell så kommer jag att sätta eleverna i en konstlad situation för skapande. Detta är en typ av situation som långt ifrån alla elever kommer att vara bekväma med. Idealt hade såklart varit att eleverna själva i sinom tid i täkt med att de mognar inför uppgiften får producera material som de själva är nöjda med. Tyvärr sätter allt för många praktiska regler begränsningar på sådana möjligheter. Betygen skall vara satta i slutet av läsåret och då måste man ha samlat in tillräckligt med material för att kunna göra en rättvis bedömning. Dock tror jag att bara man är medveten om svårigheten vissa elever har när det kommer till kreativ produktion så har man kommit ett steg i rätt riktning för att kunna underlätta skapandet av en miljö där de känner sig bekväma med att skapa.
Förhoppningsvis kommer jag själv att kunna skapa min egen miljö för fotografering i veckan då jag planerar att promenera genom Göteborg under de timmar då staden vaknar.
